måndag 18 augusti 2014

Där måndagsbarnet inte får leka

Bild från den sista kvällisen med mina två söndagshjältar.

Måndag idag. Och en stressig sådan. Det var sån jäkla stress på jobbet, jobb och kritiska situationer regnade över mej i takt med regnet utanför fönstret. Inte nog med det. Det tog nästan dubbelt så länge att komma hem i trafikstockningen på grund av regnet. Kvällen räddades ändå med en powernap och pappas vegetariska wok.

Så har jag sorterat och slängt bort gamla saker och fått ännu en till flyttlåda fylld. Jag trodde verkligen inte det skulle vara så svårt att gå igenom massa gammalt skrot, men det är det verkligen. Det är inte bara en eller två gånger jag fått sätta mej ner och ta några djupa andetag för att kunna fortsätta. Jag känner mej så jäkla gammal. Jävlar vad mycket jag upplevt under mina 18 år på denna jord. Så många bra stunder, men också sämre. Så många lärdomar. Så mycket skratt och fantastiska människor jag fått möta under de här åren. Så många minnen, så många platser, så mycket kärlek.  Jag känner mej för tillfället överväldigad av livet och så jäkla tacksam. Världen känns så stor och den här hålan så liten. Det har varit drygt tio underbara och lärorika år. Men det är verkligen dags för mej att säga hejdå och få vyerna vidgade. Jag har ändrats och utvecklats så mycket som person under dessa år. Eller ändrats och ändrats.. Jag känner mej mer som jag minns mej själv som liten flicka i fantastiska Karlstad. Det känns så jäkla bra att få sitt pick och pack nerstuvat i lådor och veta att det finns ett annat ställe som jag snart kommer att kunna kalla hem. Såklart att den här lilla staden kommer ligga mej nära hjärtat, men det här är verkligen inte min plats på jorden. Det har jag alltid vetat. Lärdomar, minnen och vänner för livet är de saker jag vill bära med från den här staden. Det är bra så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar