Råkade snabbt i förbifarten få syn på en bild av en solnedgång över en åker i Österbotten från slutet av den här sommaren. Och då slår plötsligt längtan efter sommaren i. Den där känslan som känns ända från djupet i maggropen. Kanske det nu inte är själva SOMMAREN, och sommarlovet, utan allt som hör till; sena varma nätter, cykelturer, morgonmål på verandan i sommarstugan, skratt, människor och eldar på klippan med en gitarr. Eller varför inte sitta ensam, stirra ut över åkrarna och filosofera över livet? Hela den där lättsamma känslan och friheten som alla känner längs sommaren. Det är svårt att ta vara på stunder under sommaren, ofta blir det att hinna med allt det där man vill hinna med, och träffa alla underbara människor som man ser så sällan.
Tillbaka till nuet: snart blir det vel en resa mot plattlandet igen. Ett ställe som känns så tryggt och hemma på något sätt. Lugnt och framför allt mörkt på vintern, men sen ljusa nätter som genast övergår i gryning. Det känns bra att ha ställen som känns 'hemma', speciellt när man flyttat och åker runt en hel del. Alltid ett ställe att återvända till.
Men just nu skulle jag nog inte orka med december, vinter-flunsa, mörker, och julen. Nog är det mysigt men varför leva såhär när det finns så många andra ställen att leva på? Varma länder, den eviga känslan av frihet och lättsamhet, DET är mitt mål, min framtid och yttersta dröm. Fast än så länge är det nog det nordiska länderna som gäller, men man får vel drömma? <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar