Förlåt för urusel uppdatering! Men jag har verkligen flera gånger öppnat bloggen, men orden har bara inte velat komma. Förra veckan blev det att satsa rejält på skolan bilskola och träning. Skoldagarna är nu inte mera än ett tiotal kvar nu.. Börjar också få lite julstämning efter den årliga grötfesten i bollhallen och lussekatter och sådant mysigt! :) På veckoslutet hände det en hel del. Lördagen började med runda på Ikea och julklapps shopping, så julglögg hos familjebekanta och abi-halar ritning och julmys hos Emelie med ett gäng tjejjer. Blev upplockad därifrån av Keke någon gång under kvällen, kollade på filmer och blev hemkörd nån gång på natten. På söndagen gjorde jag väl inte så mycket mer än skolarbete, hade familjemiddag och tränade.
Den här veckan har varit lite trög men stressig på samma gång. Mycket skola. Har hängt med Keke fått lite julklappar fixade (fastän det är långt ifrån färdigt!) och idag har jag totalt haft 3 körlektioner. Uppkörning imorgon, och jag önskar så mycket att det kommer att gå bra! De skulle vara så roligt att få körkortet i handen här innan jul! Håller tummarna (på ratten, höhöh (okej, den var RIKTIGT dålig..)). Bara en ordentlig skoldag kvar innan jullovet, något jag väntat på såå mycket! På fredag är det också skolans julfest och på kvällen party och grejjer, taggartaggar!
Nu ska jag stress-läsa kemi och försöka somna i tid! Godnatt!
Har förresten efter den här veckan lärt mej en hel del om andra människor. Jag har insett att det verkligen är otroligt få som på riktigt skulle finnas där för mej om jag skulle behöva dem. Sjukt. Konstigt. Jag som alltid har varit en sådan person som vill tro det bästa om människor och ge alla en chans. Därför har jag svårt att kategorisera vilka människor jag kan lita på,som varken ljuger eller baktalar. Vet inte, har svårt att uttrycka mej. Summa summarum är i alla fall att jag känner mej mera självständig, till och med lite inåtvänd efter de här senaste. Ovanligt för att vara mej. Jag måste helt enkelt göra som resten av detta lands befolkning och bara stirra på min egen napa. För så känns verkligheten, det är den finska mentaliteten. Dom gör så här. Allting görs så att man själv ska ha någon nytta av det. Sjukt. Hemskt. Hur kan man? Hur har någon mage till sådant? Utnyttja andra människor.. ljuga, såra andra medvetet. Det går helt emot min livsfilosofi. Tydligen passar jag inte in här. Så verkar det som. Min största skräck i livet är att såra någon, det absolut värsta jag vet. Och vita lögner. Det här stället känns inte som min plats här i välden. Jag har varken kommit härifrån eller tänkt stanna. Nej, verkligen inte. Livet ger erfarenheter och varje dag blir vi klokare. Inte alltid lyckligare, men mer erfarna. Vi lär oss känna vägarna, längs vilka vi väljer att gå i livet. Låter super deep, men det är så jag skulle beskriva det. Vi måste ge chanser, testa vägar. Våga. Och sedan våga vända om och gå tillbaka, inse att den vägen inte var den rätta. Och våga något nytt.
Men ibland funderar jag om resten av världen är likadan. Tänk om alla ställen är so det här? Finns det ställen där de tänker annorlunda? Där de tänker mer som jag? Det måste det ju! I väntan på att utforska världen.. DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar